Svenska Spel

Sara Fröjd: ”Jag blir ju allmänt stark, såklart”

Sara Fröjd är målvakt i Lidköpings FK och kombinerar det med att vara kobonde. Hur går det egentligen? Blir man inte helt slut av det fysiska arbetet som krävs på en gård? Vi lyfte telefonen och slog en signal till Fröjd, som var i full gång med att arbeta.

– Hörs det ordentligt? Jag är ute och fixar foderbord så jag kör skottkärra samtidigt. Det fungerar bra va, frågar Sara Fröjd efter att hon kopplat till sitt head set till telefonen.

Jadå, men du får förklara vad ett foderbord är.

– Det är kornas matbord, kan man säga. Jag ska fixa till det så djuren är nöjda och äter sin mat ordentligt.

Hur länge har du jobbat som bonde?

– Mina föräldrar köpte gården jag jobbar på 1993. Jag föddes 1994 och 1999 började mamma och pappa med kor. Så jag har i princip hållit på med kor hela livet. Jag gick naturbruksgymnasium för att lära mig så mycket jag kunde om kor och började jobba så fort jag tagit studenten.

image1

Foto: Privat

Hur ser en vanlig dag ut för dig?

– Jag bor i Tibro, ungefär en kvart från gården. Vi börjar klockan åtta på morgonen, men träffas hela familjen och äter frukost först. Så jag tar bilen hit, käkar frukost innan jag går ut och kollar till  mjölkningsroboten.

Mjölkningsrobot?

– Den visar hur korna har mjölkats och det jag tittar är så att allt är som det ska. 

Hur fungerar det? Vet kon att den ska gå till en robot?

– Roboten står på samma ställe och alla kor har ett halsband med en transponder i och på dem har vi ställt in, beroende på hur lite eller mycket de mjölkar, att de får mjölkningstillstånd. Det innebär att de bara kan komma in och mjölkas efter ett visst antal timmar. 

Men hur vet kon själv att det är dags?

– Vid roboten finns det kogodis och det är därför de går dit. De som mjölkar ofta och går dit ofta vill ha det där godiset och de som inte mjölkar lika mycket de äter sig mätta på ensilaget, deras huvudsakliga föda. Men det är godsakerna som lockar kossorna till mjölkningsroboten.

Okej, det börjar du med. Vad gör du efter det?

– Sedan gå man ut och kollar så att allting är som det ska. Det är ju levande varelser och har de fått för sig att göra något så håller vi koll på det manuellt, eller vad man nu ska säga.

Det måste vara ett ganska varierande arbete?

– Ja, det är det. Nu på morgonen fick vi till exempel ett tvillingpar som var nyfödda när vi kom ut. Då mjölkar vi den kon på ett mer gammalmodigt sätt, inte för hand, men med en mjölkmaskin istället för roboten. Kalvar föds utan immunförsvar och de måste få i sig det via råmjölken från sin mamma, så då ger vi dem det. Men det är ganska mycket som är samma varje dag också.

Till exempel?

– Korna har något som kallas för liggsängar och de ska städas av varje dag. Kor är ju som barn, de skiter lite överallt och det är vi som får städa efter dem. Man skrapar och ser till att det blir rent och efter det piffar vi till deras liggsängar så att de ska ligga bekvämt. Efter det så fixar jag mat till dem och sedan ska det fixas, städas och tvättas och så vidare.

Det låter väldigt fysiskt påfrestande.

– Igår hade jag på mig en stegräknare för skojs skull, bara för att se hur många steg jag tar på gården och på fotbollsträningen. När jag kom hem på kvällen stod den på 45.000 steg och majoriteten av dem sker på morgonen i gummistövlar på betonggolv.

Händer det att du bara vill strunta  i träningen och åka hem och lägga dig?

– Nej, alltså det är så jäkla kul att spela fotboll och det som har betytt mycket är att jag har kunnat koppla bort känslorna som kan uppstå på gården. För det är ju så att djur inte alltid mår bra och då kan jag koppla bort det under timmarna vi tränar fotboll. Och det fungerar ju omvänt också. Om fotbollen går dåligt hjälper korna mig att fokusera på annat. Och det hjälper mig att orka. Jag tror jag var tröttare när jag var yngre och gick i skolan. Nu är jag ju igång hela dagen.

Har jobbet som kobonde gett dig någonting speciellt till fotbollen?

– Jag blir ju allmänt stark, såklart. Men många har ju en mycket mer fotbollsinriktad fysik än mig. Förutom fysiken så har jag lärt mig att stanna upp och bara njuta. Det tror jag kommer från jobbet och livet på gården. När det föds en ny kalv så stannar du upp och bara tittar på den. Det är alltid lika roligt och fantastiskt och det har lärt mig att inom fotbollen bara stanna upp i några sekunder och njuta av det som händer precis just nu. Det kan vara precis efter en träning eller match där jag stannar upp och njuter och tänker att ”det gick verkligen bra idag”. Det har lärt mig att leva i nuet och förstå att även om vi har ett stort mål så är det okej att stanna upp och ge sig själv en klapp på axeln.

Om det skulle gå jättebra för dig i Elitettan i år, en klubb från OBOS Damallsvenskan hör av sig efter säsongen och vill att du ska flytta. Hur ställer du dig till det?

–Det vet jag faktiskt inte. Det är ju min första säsong i Elitettan nu så jag har inte tänkt så långt fram. Men samtidigt så kan jag mjölka kor hela livet. Fotbollen är ju väldigt tidsbegränsad. Det går inte komma på när man är 45 att jag skulle satsat på fotbollen. Men jag är ödmjuk och tänker faktiskt inte så mycket på det.

FOTO: RTC Foto