Svenska Spel

Nyblivna mamman Lina Reinl tillbaka: ”Jag mår så jävla bra”

Lina Reinl i Jitex BK blev mamma i januari. Sedan en månad är hon tillbaka på träningsplanen igen. Nu siktar hon mot att ta en startplats hos nykomlingarna. 

Det blev 15 matcher för Lina Reinl i division 1 mellersta Götaland ifjol. Den sista spelade hon den 10 augusti. Med lagkaptensbindeln på armen gav hon sitt lag ledningen hemma mot IFK Örby och  lade grunden för 3-0–segern. Då var hon 21 veckor in i sin graviditet. Det var dags att ställa fotbollsskorna åt sidan och fokusera på sin framtida son.

– Jag spelade 90 minuter i sista matchen, men när det började sparka i magen kände jag att ”nu håller det inte längre”. Det började på riktigt kännas att han var där och då var det dags att pausa. Jag trodde inte jag skulle kunna hålla på så länge, men jag är jätteglad att det gick, säger hon.

Lina Reinl hade nära kontakt med sin barnmorska och lyssnade hela tiden noggrant på rekommendationerna hon fick. 

– Det var okej för dem hela tiden, annars hade jag givetvis inte gjort det. Men det kändes bra. Jag hade inte ont eller så. Hon sa att ”känns det bra så är det okej” och riskerna att han skulle bli skadad var väldigt, väldigt små, säger Reinl.

Hösten gick och från sidan av fotbollsplanen kunde lagkaptenen se sitt Jitex vinna serien och via ett övertygande kval kvalificera sig för Elitettan 2020. 

När kände du att du ville tillbaka till fotbollsplanen?

– Först och främst så visste jag ju inte i vilken utsträckning eller på vilken nivå jag skulle kunna komma tillbaka. Men när han föddes så kände jag ganska snabbt att jag saknade fotbollen jättemycket. Det fungerade snabbt väldigt bra hemma och det gjorde att jag längtade tillbaka till planen. Jag saknade fotboll, tjejerna i laget och att röra på mig. Det var då jag bestämde mig för att köra. Jag ville tillbaka till att vara Lina och inte bara mamma.

Och hur mycket tränar du nu?

– Fyra gånger i veckan, men då har jag gått på väldigt hårt och väldigt fort. Min sjukgymnast vill bromsa mig litegrann. Vi ska gå ner i fotbollsträningen och bygga upp kroppen först för att jag ska vara stark och inte gå sönder.

Vad är det som behöver stärkas upp?

– Det jag känner av mest är mina ljumskar. Där är jag jättesvag. Passningar och sådant som man tar för givet gör ju ont nu eftersom jag inte har styrkan som jag hade innan. Ljumskar, bål, rumpa – egentligen har ju allting gått ner sig. Det är som att börja om från början.

Hur känns det mentalt? Det är ju trots allt bara ett drygt halvår sedan du spelade match?

– Det är ganska segt för i huvudet är jag ju där jag slutade i höstas. Det är ju inte så länge sedan, men det händer så jäkla mycket i kroppen vid en graviditet. Dessutom föddes han med kejsarsnitt och det fick jag ju ett ärr av. Jag ville ju komma igång ännu tidigare än vad jag gjorde, men det var snittet som gjorde att jag behövde vänta lite längre.

Det låter som att du verkligen var otålig och saknade träningen.

– Så är det. Grejen är att efter ett kejsarsnitt så får man typ bara promenera de första åtta veckorna. Men jag gick på lite snabbare än rekommenderat. Alla är ju olika, men det kändes bra och jag rådfrågade min barnmorska innan jag drog igång. Så jag började springa innan de åtta veckorna hade gått, men jag har undvikit tunga vikter. Jag testar mig fram och ser vad jag klarar, men det får inte göra ont.

Hur lång tid tror du det tar innan du kan spela match igen?

– Min fystränare säger att jag ska kunna stå på plan om tre månader och det låter väl rimligt. Om det går snabbare så får jag se det som en bonus. I och med det här extra uppehållet får jag ju en ordentligt försäsong nu. Jag vill bevisa att det går att komma tillbaka. Det är viktigt att tjejer vet att det inte är några konstigheter. Det gäller såklart att ha rätt förutsättningar, men bara för att du blir gravid så stannar inte livet. Det börjar ju snarare. Man får lägga om och hoppas att familj och vänner kan hjälpa till.

Rent historiskt så har ju en graviditet kanske setts på som slutet på en fotbollskarriär. Hur ser du på det?

– Det normala ska inte vara att man lägger av eller att folk ska reagera med ”ska du fortsätta? Är inte du mamma nu?”. Ja, jag är mamma, men det ena behöver inte utesluta det andra. Fotboll har funnits i mitt liv sedan jag var sex år och ska jag ta beslutet att sluta så vill jag ta det själv. Och det känner jag inte alls för nu. Motivationen är konstigt nog högre än någonsin. Dessutom har min kille varit väldigt uppmuntrande och sagt att ”vill du spela så ska du göra det”.

Blir det viktigt att ”bevisa” att det går att fortsätta?

– Ja. Oftast är det mammorna det ”sparkas” på. Man får en del konstiga frågor: ”Jaha, du ska träna flera gånger i veckan, men vem ska ta hand om barnet då?” Ja, jo, jag har ju en sambo. Vi är ju faktiskt två om det här. Det är viktigt att belysa att mammor har lika stor rätt att göra det de vill. Men för mig handlar det mest om att fotbollen ger mig så mycket. Jag mår så jävla bra efter träningen. Jag får träffa mina kompisar och bara vara mig, liksom utan barn och det är okej.

FOTO: Mats Andreasson